Upp igen

21 juni 2016

Tack snälla för era fina och uppmuntrande ord till förra inlägget. Jag vet innerst inne att jag inte kan ge upp. Det finns inget liv utan skrivande och det är ett faktum. Det är bara stunder som de igår som är så oerhört tuffa, det kör verkligen över en och utmanar allt det som man trodde var av sten. Det är inte alltid så lätt att ha en dröm som man brinner för. Ibland är det mer en börda än en drivkraft.

Så vad gör jag nu? Jag fortsätter, såklart. Energin och glädjen är inte riktigt tillbaka ännu men det finns åter hopp i mitt hjärta.

Förhoppningvis om några år kan jag tänka tillbaka på dessa tuffa år och minnas det med glädje. Att om jag inte hade tagit mig igenom den tjocka stormen hade jag aldrig lyckats. Plötsligt händer det... har jag hört.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar