Att aldrig vara tillräckligt bra

20 juni 2016

Helt utan förvarning låg mailet där i inkorgen. Men jag förstod inte, jag skulle inte få det här mailet på tre veckor ändå låg det där och väntade på mig.  Den här gången var det inte en standard refusering från ett förlag utan den här gången fick jag äran att smaka på hur det känns att inte bli accepterad till Författarskolan. Hård konkurrens var uppenbarligen ursäkten. Eller som jag tolkar det, jag var inte tillräckligt bra för att platsa.

Mitt skrivsjälvförtroende har nått botten. Efter att ha kämpat i sju år. Jagat drömmen. Slitit sönder mig. Jobbat, pluggat och skrivit i mängder- kombinationer som har inburit svett, tårar och framförallt uppoffringar. Det sägs att efter hårt arbete att man ska få skörda frukterna, men vad gör det med ens insida när det inte finns några frukter att hämta? Man lägger sin fritid, kvällar, tid man hade kunnat spendera med sin son, man och vänner. Sina sparpengar skickas till lektörer. Allt investeras i en dröm som aldrig slår in. Det kvittar hur hårt jag än arbetar, hur hårt jag än pressar mig själv och hur mycket jag än vill det här så är jag ändå inte tillräckligt bra. Jag är inte tillräckligt bra, upprepar jag för mig själv för att kunna förklara smärtan i bröstet.

Det är kanske dags att acceptera faktum. Idag är en sådan dag då sanningen sätter sig i halsen och allt känns omöjligt. Idag är en sådan dag då tanken att ge upp känns som det enda logiska.


6 kommentarer:

  1. Åh nej, vilken tråkig nyhet :(
    Men ge inte upp! Du kan skriva och du gör det bra! Finns ju hur många framgångsrika författare som har berättat att de har blivit refuserade 10ggr+ innan de slog igenom. En dag så händer det! Då får du samtalet du har väntat på och efter det kommer du att skratta åt de gamla refuseringarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anna för all pepp! Jag kommer kämpa vidare, det finns inga alternativ... jag ska bara frossa lite i choklad och tycka synd om mig först ;)

      Radera
  2. Instämmer med Anna! Ge inte upp. Du brinner för romance, det märks när man läser dina texter och du har förmågan att både skapa närvaro och att fängsla. Du behövs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sara, att ni tror på mig är guld värt!

      Radera
  3. Blä, det är inte alls kul att få det där mailet! :( Jag kom ju inte heller in när jag sökte första gången och blev verkligen suuuuuperdeppig, tänkte att jag borde sluta skriva och allt det där. Men så sökte jag igen året efter och då kom jag ju faktiskt in. Och bara en dryg vecka senare blev Middagsmörker antagen efter sin beskärda del av refuseringar. Så även om det suger nu och det känns som om du aldrig kommer nå ditt mål så ge inte upp. För trägen vinner alltid och fortsätter du att kämpa kommer du kanske in nästa år eller nästa igen och när det väl händer spelar det absolut ingen roll hur lång tid din resa har tagit! Stor KRAM!!! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Charlotte för dina varma ord! Du har rätt, det är bara att fortsätta kämpa, en dag så händer det!

      Radera