Ett steg tillbaka

24 mars 2016

Igår fick jag svar från ett av förlagen. Det blev en standardrefusering. Inte alls det jag ville ha och det kom allt som en chock vilket resulterade i en mindre trevlig kväll. Det var tårar blandat med ilska. Standardreaktionen åt en standardrefuseringen.

Idag har jag lugnat ner mig och fått perspektiv på det hela. För det första; jag tycker inte mitt manus förtjänar en standard refusering, inte den här gången. Usch, jag är medveten om hur det här kan låta. Jag är kanske den på Idol-audition som tror jag är den nya Adele men egentligen sjunger så falskt att folk som lyssnar får sår i öronen. Det måhända att jag tillhör den gruppen utan självinsikt men jag tänker inte acceptera det.

För det andra. Jag väntar fortfarande på svar från tre förlag. Om även de inte är intresserade av mitt manus har jag en plan B och en plan C. Så det är inte över med fyra standard refuseringar. Det måste jag komma ihåg genom resans gång. Idag tillåter jag mig deppa, äta lite godis, en pizza, chips och massa choklad. Men imorgon är det slut med att tycka synd om mig själv. Det är bara att fortsätta jobba. Jag vägrar ge upp. Jag måste kämpa vidare! Det finns inget annat alternativ.

1 kommentar:

  1. Jag håller tummarna för att de andra förlagen kommer med trevligare besked ;) Jag menar, svensk romance - Ge mig nu!

    SvaraRadera