Tystnad, tack

15 jan. 2015

Ni vet Kalle Anka som visas varje jul, det är kanske svårt att inte veta... ;) I alla fall när Matadoren i Tjuren Ferdinand blir så frustrerad att han drar av sig allt hår och bryter sitt svärd, precis så känner jag just nu. I lägenheten ovanför oss borrar de och slippar golv, vilket de har underhållit sig med varje dag den här veckan, från kl 8.00 till 14.00. När de väl pausar bestämmer sig kaninerna för att dricka ur sin vattenflaska vilket låter som en trumma. När en kanin avslutar fortsätter den andre, och ja, vi har tre kaniner, härligt. Jag sätter mig i vardagsrummet för att undkomma lite ljud och då börjar de att borrar utanför huset så att det skakar i hela marken. Ett underbart vibrerande ljud som nästan ger mig huvudvärk.  

Jag anser mig inte känslig för ljud men när jag skriver vill jag ha lugn och ro. Kanske lite musik i bakgrunden men det är allt. Ibland har jag flytt till biblioteket i hopp om tystnad men folk där verkar inte veta hur man viskar. Eller är det bara jag som är uppvuxen med att man ska vara tyst på bibliotek? Vid något tillfälle var det några bredvid mig som pratade konstant i två timmar, till sist bestämde de sig för att gå iväg och fika. Yeah, tänkte jag, tills de tio minuter senare kom tillbaka med sin fika. Ja, de tyckte uppenbarligen att det var lämpligt att sitta inne på biblioteket för att fika och prata. Jag sa såklart inte något, herregud nej, jag är sådär typiskt svensk som istället klagar tyst för mig själv och skriver ett halvt blogginlägg bara för att få uttryck för min irritation ;) 

Jag ska flytta ut till landet, så är det bara! Jag behöver tystnad... hm, undrar hur det ska gå med tanke på att lilla knodden föds i april ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar